Psykiska vampyrer
Jag måste erkänna en sak. Ibland börjar jag verkligen fundera varför jag egentligen umgås med vissa människor.
Alla som någongång vart i riktig kontakt med satanism har väl hört talas om dessa "psykiska vampyrer". Alltså sådana människor som tar din energi, både fysiskt och psykiskt men aldrig ger nåt tillbaka. Vissa gånger känns det som jag är omgiven av såna.
Jag gör verkligen mitt bästa för att göra alla nöjda, jag ställer alltid upp så gott jag kan, min telefon är på 24/7 osv. Jag har bara lärt mig en del det senaste året, nämligen att jag fortfarande vill göra alla nöjda, hela tiden, men det jag lärt mig är att inte göra det på alltför stor bekostnad av mig själv.
För bara nåt år sen kunde jag inte alls säga nej, för även om jag verkligen inte ville, så var min önskan om att vara omtyckt och älskad av alla alldeles för stark för att säga nej.
Under det här senaste året har massa saker hänt, Började gymnasiet, flyttade hemifrån och fick för första gången nånsin ta hand om mig själv, fick smak på sånt som aldrig tidigare haft nån större betydelse i mitt liv, såsom killar, kärlek och sex.
Men det som framförallt hände vart att mitt självförtroende, för första gången på flera år, växte, och det vill inte säga lite!! Från att verkligen legat på botten och gjort allt för att alla skulle tycka om mig, så har jag nu insett att det spelar ingen roll, det enda som händer är att man blir utnyttjad.
Jag vill ju fortfarande vara älskad av alla, men det går ju inte, så numer tänker jag oftast helt enkelt This is me, take it or leave it. Jag orkar allvarligt inte kämpa och ändra min personlighet för att nån ska gilla mig längre, även om många inte gillar mig så trivs jag med mig själv, och alltid lär det väl finns nån fler som älskar mig, jag e ju trots allt både rätt söt o snäll ;)
Nu känner jag att jag inte orkar skriva mer, och det här långa inlägget kom på ett litet sidospår så jag har egentligen inte fått sagt nåt av de jag tänkte skriva om, mer än dom 4 första meningarna, men vafan, för att kort sammanfatta de jag ville ha sagt med:
Jag kanske låter egoistisk nu, må så vara, men det jag gör, mina foton, det är mina verk och jag (och såklart ev. modeller) ska ha cred för dom, men eftersom jag ibland får intrycket att det är lite svårt att förstå så kommer alla bilder som läggs ut på nätet av mig, tagna av mig hädanefter vara utrustad med en sån här:
Så nu blir jag bara glad om nån lånar mina bilder :)
Alla som någongång vart i riktig kontakt med satanism har väl hört talas om dessa "psykiska vampyrer". Alltså sådana människor som tar din energi, både fysiskt och psykiskt men aldrig ger nåt tillbaka. Vissa gånger känns det som jag är omgiven av såna.
Jag gör verkligen mitt bästa för att göra alla nöjda, jag ställer alltid upp så gott jag kan, min telefon är på 24/7 osv. Jag har bara lärt mig en del det senaste året, nämligen att jag fortfarande vill göra alla nöjda, hela tiden, men det jag lärt mig är att inte göra det på alltför stor bekostnad av mig själv.
För bara nåt år sen kunde jag inte alls säga nej, för även om jag verkligen inte ville, så var min önskan om att vara omtyckt och älskad av alla alldeles för stark för att säga nej.
Under det här senaste året har massa saker hänt, Började gymnasiet, flyttade hemifrån och fick för första gången nånsin ta hand om mig själv, fick smak på sånt som aldrig tidigare haft nån större betydelse i mitt liv, såsom killar, kärlek och sex.
Men det som framförallt hände vart att mitt självförtroende, för första gången på flera år, växte, och det vill inte säga lite!! Från att verkligen legat på botten och gjort allt för att alla skulle tycka om mig, så har jag nu insett att det spelar ingen roll, det enda som händer är att man blir utnyttjad.
Jag vill ju fortfarande vara älskad av alla, men det går ju inte, så numer tänker jag oftast helt enkelt This is me, take it or leave it. Jag orkar allvarligt inte kämpa och ändra min personlighet för att nån ska gilla mig längre, även om många inte gillar mig så trivs jag med mig själv, och alltid lär det väl finns nån fler som älskar mig, jag e ju trots allt både rätt söt o snäll ;)
Nu känner jag att jag inte orkar skriva mer, och det här långa inlägget kom på ett litet sidospår så jag har egentligen inte fått sagt nåt av de jag tänkte skriva om, mer än dom 4 första meningarna, men vafan, för att kort sammanfatta de jag ville ha sagt med:
Jag kanske låter egoistisk nu, må så vara, men det jag gör, mina foton, det är mina verk och jag (och såklart ev. modeller) ska ha cred för dom, men eftersom jag ibland får intrycket att det är lite svårt att förstå så kommer alla bilder som läggs ut på nätet av mig, tagna av mig hädanefter vara utrustad med en sån här:
Så nu blir jag bara glad om nån lånar mina bilder :)
Kommentarer
Postat av: tobbe de hära
wooow tjejen DEEPTALK i högsta grad :) de äe fett br allt de där du skrev, stå på dig för i helvete :D Kram
Trackback
