Vår vän den utrotningshotade hajen
Nån gång ibland när tanken slår mig, inte för att jag på något vis är nazist eller så, men det händer att jag letar mig in till sidan http://patriot.nu/ , bara för att jag tycker att det är intressant. På den här sidan hittade jag en artikel om "Vår vän den utrotningshotade hajen"
Eftersom jag lovat att blogga, och jag innerst inne älskar att sönderanalysera texter, tänkte jag att jag ska blogga lite på en av kommentarerna till denna texten, i brist på annat och eftersom delar av den kommentaren visar lite i dom banor jag ganska ofta tänker. Here we go:
"Låt hajarterna dö ut.
Inskickad: 2008 06 28
Jag är väldigt förtjust i djur, dock inte själva människoarten. Visserligen finner jag fiskar och fåglar ointressanta men en död haj berör mig mer än en död neger, till exempel."
Den första meningen är en åsikt jag absolut delar, till hundra procent. Därefter bara går det neråt.
Den sista meningen ser ärligt talat ut i mina ögon som ett smått patetiskt försök att bevisa nåt i stil med "Hallå!!Hallå jag är en av er!!!"
"Trots det funderar jag på om det inte är bättre att slå ut hajsläktet. Människan lär sig inte, inte som art, och det enda sättet att rädda vår ras och vår art är om bara de bästa överlever. De smartaste, de mest påhittiga...kort sagt, eliten av den vita rasen."
En intressant fundering. Visst; människan lär sig mycket sällan, både som art och individ, men däremot har vi en otrolig förmåga att anpassa oss, därför skulle det dels bli väldigt svårt att se till att bara de "bästa" överlever, och dessutom gör det att det helt klart GÅR att rädda hajsläktet, frågan är bara hur långt vi är beredda att gå.
Slutligen, finns det någonstans bevisat att "den vita rasen" är smartare och mer påhittiga så är jag den första att erkänna mitt misstag.
"Miljontals arter har dött ut under vår planets existens, kanske enda sättet att rädda vår art är att radera ut tillräckligt mycket av livet på denna planet?"
Det finns ingen art här på jorden som finns till "bara för att". Det krävs egentligen så lite för att sätta jorden ur balans, och så lite för att sätta en människa ur balans, att våran art antagligen är en av dom första som kommer dö ut om vi börjar satsa på att "radera ut tillräckligt mycket av livet på denna planet".
"Om vi hugger ner majoriteten av skogen, raderar ut alla rovdjur och förstör vår planet till den grad att det är nästan omöjligt att leva på den...ja, då är det bara de bästa som överlever."
Hur bestämmer man då vilka som är de bästa? Det är väl snarare dom som helt enkelt har bäst förutsättningar för att överleva ett sådant klimat, och det lär knappast vara människan.
"Låt Homo Sapiens dö ut, övriga arter kommer hämta sig, det har alltid kommit nya raser. Planeten överlever, den har råkat ut för värre saker än människan. Men om vi som art ska överleva, då måste vi som art nästan dö. Låt oss bygga Homo Superior, en utvecklad version av den vita Homo Sapiens-rasen."
Bara tanken på en utvecklad version av männniskan gör mig lätt illamående. Låt naturen ha sin gång och låt mänskligheten dö ut.
"Förhoppningsvis överlever tillräckligt många individer av övriga arter så de kan återhämta sig, men alternativen verkar vara att människan raderar ut dem nu, eller lite senare"
En plan som nånstans innehåller ordet "förhoppningsvis" är i mina ögon aldrig en bra plan.
Dessutom tycker jag, låt hellre mänskligheten dö ut nu, och låt resten av natureb ha sin gilla gång. Om människan raderar ut alla andra arter, så kommer vi tillslut radera ut oss själva, det kan inte sluta på något annat sätt.
Tycker jag =)
hörrö marina, du bara svammlar du :)
Jag vet, jag är sån :P