WalkoftheValkyrias

Idag har jag tvingat den här o bli duschad,



Sen spenderat lite tid med den här:



Och orsakat en liten olycka som  slutade såhär:



men vem är väl perfekt?      

Sen eftersom jag fick så mycket kommentarer sist jag hade med en bild på han, så har jag pratat ett bra tag med
Tobbe Tobbelito, The one and only <3




Jag har alltså haft en rätt bra dag, så nu ska jag ta o häxa vidare i natten, puss o hej <3

Jag måste erkänna en sak. Ibland börjar jag verkligen fundera varför jag egentligen umgås med vissa människor.

Alla som någongång vart i riktig kontakt med satanism har väl hört talas om dessa "psykiska vampyrer".  Alltså sådana människor som tar din energi, både fysiskt och psykiskt men aldrig ger nåt tillbaka. Vissa gånger känns det som jag är omgiven av såna.
Jag gör verkligen mitt bästa för att göra alla nöjda, jag ställer alltid upp så gott jag kan, min telefon är på 24/7 osv. Jag har bara lärt mig en del det senaste året, nämligen att jag fortfarande vill göra alla nöjda, hela tiden, men det jag lärt mig är att inte göra det på alltför stor bekostnad av mig själv.
För bara nåt år sen kunde jag inte alls säga nej, för även om jag verkligen inte ville, så var min önskan om att vara omtyckt och älskad av alla alldeles för stark för att säga nej.
Under det här senaste året har massa saker hänt,  Började gymnasiet, flyttade hemifrån och fick för första gången nånsin ta hand om mig själv, fick smak på sånt som aldrig tidigare haft nån större betydelse i mitt liv, såsom killar, kärlek och sex.
 Men det som framförallt hände vart att mitt självförtroende, för första gången på flera år, växte, och det vill inte säga lite!! Från att verkligen legat på botten och gjort allt för att alla skulle tycka om mig, så har jag nu insett att det spelar ingen roll, det enda som händer är att man blir utnyttjad.
Jag vill ju fortfarande vara älskad av alla, men det går ju inte, så numer tänker jag oftast helt enkelt This is me, take it or leave it. Jag orkar allvarligt inte kämpa och ändra min personlighet för att nån ska gilla mig längre, även om många inte gillar mig så trivs jag med mig själv, och alltid lär det väl finns nån fler som älskar mig, jag e ju trots allt  både rätt söt o snäll  ;)

Nu känner jag att jag inte orkar skriva mer, och det här långa inlägget kom på ett litet sidospår så jag har egentligen inte fått sagt nåt av de jag tänkte skriva om, mer än dom 4 första meningarna, men vafan, för att kort sammanfatta de jag ville ha sagt med:

Jag kanske låter egoistisk nu, må så vara, men det jag gör, mina foton, det är mina verk och jag (och såklart ev. modeller) ska ha cred för dom, men eftersom jag ibland får intrycket att det är lite svårt att förstå så kommer alla bilder som läggs ut på nätet av mig, tagna av mig hädanefter vara utrustad med en sån här:





Så nu blir jag bara glad om nån lånar mina bilder  :)

Alltså dom flesta vet ju att jag är anti alla sorters dyrt smink o liknande, men jag erkänner, även jag går emot mina egna principer ibland.
I väntan på bussen från stan idag fick jag en impuls. Jag går o kollar på parfymer.
Jaa, jag vart faktiskt smått förvånad över mig själv men vafan, tänkt o gjort.
Och kan du tänka dig så hemskt,  jag såg namnet på en flaska, kände lukten och.....jag var typ kär



Närmre 200 kr kosta den, jag hoppas fan de är värt varenda jävla krona, men med tanke på reklambilderna kan de kanske va dê



Me like^^

Nån gång ibland när tanken slår mig, inte för att jag på något vis är nazist eller så, men det händer att jag letar mig in till sidan http://patriot.nu/ , bara för att jag tycker att det är intressant. På den här sidan hittade jag en artikel om "Vår vän den utrotningshotade hajen"

Eftersom jag lovat att blogga, och jag innerst inne älskar att sönderanalysera texter, tänkte jag att jag ska blogga lite på en av kommentarerna till denna texten, i brist på annat och eftersom delar av den kommentaren visar lite i dom banor jag ganska ofta tänker. Here we go:

"Låt hajarterna dö ut.
Inskickad: 2008 06 28
Jag är väldigt förtjust i djur, dock inte själva människoarten. Visserligen finner jag fiskar och fåglar ointressanta men en död haj berör mig mer än en död neger, till exempel."

Den första meningen är en åsikt jag absolut delar, till hundra procent. Därefter bara går det neråt.
Den sista meningen ser ärligt talat ut i mina ögon som ett smått patetiskt försök att bevisa nåt i stil med  "Hallå!!Hallå jag är en av er!!!"

"Trots det funderar jag på om det inte är bättre att slå ut hajsläktet. Människan lär sig inte, inte som art, och det enda sättet att rädda vår ras och vår art är om bara de bästa överlever. De smartaste, de mest påhittiga...kort sagt, eliten av den vita rasen."

En intressant fundering. Visst; människan lär sig mycket sällan, både som art och individ, men däremot har vi en otrolig förmåga att anpassa oss, därför skulle det dels bli väldigt svårt att se till att bara de "bästa" överlever, och dessutom gör det att det helt klart GÅR att rädda hajsläktet, frågan är bara hur långt vi är beredda att gå.
Slutligen, finns det någonstans bevisat att "den vita rasen" är smartare och mer påhittiga så är jag den första att erkänna mitt misstag.

"Miljontals arter har dött ut under vår planets existens, kanske enda sättet att rädda vår art är att radera ut tillräckligt mycket av livet på denna planet?"

Det finns ingen art här på jorden som finns till "bara för att". Det krävs egentligen så lite för att sätta jorden ur balans, och så lite för att sätta en människa ur balans, att våran art antagligen är en av dom första som kommer dö ut om vi börjar satsa på att "radera ut tillräckligt mycket av livet på denna planet".

"Om vi hugger ner majoriteten av skogen, raderar ut alla  rovdjur och förstör vår planet till den grad att det är nästan omöjligt att leva på den...ja, då är det bara de bästa som överlever."

Hur bestämmer man då vilka som är de bästa? Det är väl snarare dom som helt enkelt har bäst förutsättningar för att överleva ett sådant klimat, och det lär knappast vara människan.

"Låt Homo Sapiens dö ut, övriga arter kommer hämta sig, det har alltid kommit nya raser. Planeten överlever, den har råkat ut för värre saker än människan. Men om vi som art ska överleva, då måste vi som art nästan dö. Låt oss bygga Homo Superior, en utvecklad version av den vita Homo Sapiens-rasen."

Bara tanken på en utvecklad version av männniskan gör mig lätt illamående. Låt naturen ha sin gång och låt mänskligheten dö ut.


"Förhoppningsvis överlever tillräckligt många individer av övriga arter så de kan återhämta sig, men alternativen verkar vara att människan raderar ut dem nu, eller lite senare"

En plan som nånstans innehåller ordet "förhoppningsvis" är i mina ögon aldrig en bra plan.
Dessutom tycker jag, låt hellre mänskligheten dö ut nu, och låt resten av natureb ha sin gilla gång. Om människan raderar ut alla andra arter, så kommer vi tillslut radera ut oss själva, det kan inte sluta på något annat sätt.






Tycker jag  =)